Hallå!

Nu blir jag ju nästan tokig på allt det här. Jag kan ju knappt tro mina ögon! Imorse när jag gick hem ifrån så var det kallt och då menar jag kallt. Behövde nästan ta med mig mössa ju. Sedan när jag gick hem så blev det regn helt plötsligt. Det var självklart mulet på morgonen och vått på marken fast det hade inte börjat regna än. Fast när jag skulle gå hem så kollade jag ut genom fönstret och då så spö regnade det, men när jag väl kom ut så hade det slutat. När jag kom hem hade det fortfarande inte börjat regn ännu. Fast precis när jag kom in så började det regna. Klockan gick och mamma kom väl hem runt fem - sex någon gång och bara någon halv timme efter innan vi skulle gå så var det ju sol ute, med en hel del av himlen blå..knasigt ju! Ja, stockholms värdet blir jag då aldrig klok på. Vi får väl se var det blir för väder imorgon. Självklart hoppas jag på sol!

Nåja, idag har det varit en lugn dag och inte gjort så mycket. Har varit på praktiken och det var kul. Vi hade inte så där jätte mycket att göra idag, men det kändes ändå okej för mig. Det pratades fortfarande mycket om den här diskussionen mellan bitr.chefsjuksköterskan och kirurgen, tydligen så hade den här kirurgen bett om ursäkt för sitt beteende och sa till henne att det var fel av honom att börjar uppträda på det där sättet att börja skrika osv. Det må jag kalla för professionellt sätt att bete sig på. Jag menar han bad ju om ursäkt och visste att han hade gjort fel, till skillnad med vad de gjorde i somras på plastikkirurgen på KS också. Då var det två kirurger som stod och diskutera framför en patient, som ännu inte hade somnat in, om vem som skulle operera henne. Jag menar det bråkade inte om vem som så *gärna* vill operera henne, utan vem som skulle så *gärna* få slippa. Jag kunde knappt tro mina båda öron och ögon, jag som sommarjobbare visste ju t.o.m bättre.

Alltså det är något jag alltid tänkt på. Varför ska det bli en så stor grej ut av en sådan sak, visst att det kan köra ihop sig ibland. Fast ett sjukhus ska väl ändå kunna vara lite mer professionella av sig. Vi går det och lägger våra liv i deras händer och hoppas att vi tillsammans kan göra så att vi sedan kan gå hem "friska". Att sitta och höra som patient på två kirurger som helst skulle vilja slippa operera mig hade jag själv bara mått dåligt av. Jag hade tänkt: Är jag verkligen till så stort besvär..Varför vill de då att jag ska opereras?! Hur som helst självklart vet jag att ingen arbetsplats är perfekt och att det går inte att undvika misstag och diskussioner, men jag hoppas att det i alla fall kommer förbättras längre fram i tiden.

Aja, nu ska jag snabbt följa med grannen här på gården och handla, men ha det bra allesammans!
Byebye!

P.S 25 dagar kvar till den stora dagen!